Ja min hjärna går på högvarv konstant nu förtiden! Är det inte det ena så är det de andra eller tredje osvosv.. Det är jobb, fritid, förhållande, barn, djur, hem.. även kallat livet. Känner att jag skulle vilja krypa ihop i soffan och bara sova i ett år eller så för att sedan vakna upp till en perfekt vardag och ett perfekt liv utan brister och fel och utan alla dessa tankar och funderingar. Känslorna mina är som en bergochdalbana just nu dom dagarna solen behagar att titta fram e väl lite bättre än alla andra men fortfarande inte helt bra! Jag skulle nog våga säga att jag är smått deprimerad just nu och vet inte riktigt vad som händer och inte händer. Hoppas det vänder snart så man kan få börja slappna av lite i både kropp och själ.. Men det blir ingen ro än på ett tag iaf då jag om tre veckor ska börja jobba! Det känns sisådär jag ska väl inte påstå att jag ser jätte mycket fram emot det, missförstå mig inte jag är super glad att jag fått jobb och det är väl behövligt men jag känner mig inte redo att lämna livet som mammaledig och ta mig an heltidsarbete och hela den circusen det blir av det. Det är många som vill ha den tjänst jag har lyckats få och jag är inte alls missnöjd eller otacksam, jag är väldigt tacksam men jag vet inte.. Usch jag får en klump i magen såfort jag tänker på att jag kommer att vara borta från min skatt.


Nu vakna min ögonsten så nu ska jag passa på och vara med henne så mycket jag bara kan känns som hela livet går under när jag tänker på att behöva vara borta för henne och jag gillar det INTE!


Tack alla mina vänner! Ni är bästaste <3